När Ny demokrati dök upp på den politiska scenen 1991 var det som en chockvåg genom svensk politik. Med sin blandning av kändisskap, färgstarka ledare och kontroversiella förslag lyckades de på rekordtid ta sig hela vägen in i riksdagen. Partiet kallade sig själva för ”verklighetens folk”, och ville vända upp och ner på det politiska etablissemanget. Du kanske minns dem, eller bara har hört historier – men här får du hela bilden av Ny demokratis uppgång, kaos och fall.
Så bildades Ny demokrati – ett politiskt experiment
Det började med ett skämt i en damtidning. Skivbolagsdirektören Bert Karlsson fick frågan vilka han skulle ha i en drömregering. Svaret? Greven Ian Wachtmeister som statsminister. Snart träffades de två på riktigt och gnistorna flög. I november 1990 skrev de en debattartikel i Dagens Nyheter med rubriken ”Här är vårt partiprogram” och i februari 1991 föddes Ny demokrati vid ett möte i Skara.
Kombinationen av Karlssons folklighet och Wachtmeisters aristokratiska charm blev snabbt medialt guld. De blev kallade ”Greven och betjänten” i pressen och lockade stor uppmärksamhet – både positiv och negativ. De väckte intresse genom att säga saker ingen annan vågade, och många såg dem som ett friskt inslag i en annars stel politisk värld.
Vad stod Ny demokrati för?
Partiet hade inte en tydlig ideologisk grund, men deras budskap var lätt att förstå. De ville:
- Kraftigt sänka skatterna
- Minska den offentliga sektorn rejält
- Införa ett direktvalt statsministerämbete
- Skära ner riksdagen till 151 ledamöter
- Skapa ett strängare rättssystem och införa hårdare tag mot brottslighet
- Begränsa invandringen kraftigt
De var också ett av få populistiska partier i Europa som öppet förespråkade medlemskap i dåvarande EG, vilket var ovanligt för den typen av rörelse.
Drag under galoscherna – valkampanjen som bröt mönster
Ny demokratis valkampanj 1991 var något helt nytt. De använde show, musik och spektakulära demonstrationer – till exempel att stapla läskbackar för att förklara statsbudgeten. De släppte till och med en singel, ”Drag under galoscherna”, med förhoppning om att få in den på Svensktoppen.
Partiledarna målade upp en bild av sig själva som vanliga människor med sunt förnuft – en kontrast till de ”grå” karriärpolitikerna. De pratade direkt till dig som väljare, och det funkade. I riksdagsvalet 1991 fick de 6,7 procent av rösterna och tog sig in i riksdagen med 25 mandat.
Riksdagstiden
När partiet väl kom in i riksdagen blev det tydligt att de inte var som andra partier. Ny demokrati splittrades snabbt i olika falanger, skandaler avlöste varandra och medierna började granska dem hårdare. Inledningsvis var de vågmästare i riksdagen och fick viss politisk tyngd, men internt var det stökigt.
De fick kritik för att vara dåligt organiserade, ibland motsägelsefulla och för att ha företrädare som spred osakligheter. Vissa ledamöter anklagades för att ha personliga agendor snarare än partiets bästa i fokus.
Samtidigt skruvades tonen upp i invandringsfrågan. Från att ha varit en sidoaspekt blev det ett allt viktigare fokus. Förslag om utvisning av brottslingar, lån istället för bidrag till flyktingar och tillfälliga uppehållstillstånd blev centrala i deras politik.
Den snabba nedgången
Redan till valet 1994 började sprickorna synas tydligt. Ian Wachtmeister avgick som ordförande och olika grupper inom partiet började slåss om makten. Namn som Vivianne Franzén, Harriet Colliander och John Bouvin fladdrade förbi som partiledare. Konflikter löstes ofta i medierna snarare än internt, och partiet fick allt svårare att behålla en tydlig linje.
Inför valet 1994 var förtroendet rejält stukat. De fick bara 1,4 procent av rösterna och åkte ut ur riksdagen. Trots det höll de sig kvar i vissa kommuner, särskilt Laholm där de fanns kvar till 2002. Men även där gick det sakta utför.
Ny demokratis väljare
En undersökning efter valet 1991 visade att många röstade på Ny demokrati för att de ville ha något nytt. Över hälften av väljarna uppgav att det handlade om att ”röra om i grytan” eller att partiet kändes nära vanligt folk. Bara 19 procent angav invandringen som det viktigaste skälet, trots att det senare blev partiets mest framträdande fråga.
Flera röstade på dem av taktiska skäl – inte för att de höll med, utan för att skicka en signal till de etablerade partierna. Det här var ett parti som växte på missnöje snarare än ideologi.
Efterspel – spillror, avhopp och sidospår
Efter att ha försvunnit från riksdagen försökte olika personer hålla Ny demokrati vid liv. Men skandaler, rättsprocesser och ständiga ledarbyten gjorde det omöjligt att återhämta sig. Partiet ställde fortfarande upp i val fram till slutet av 90-talet, men fick bara några tusen röster.
Flera lokala partier som bildades efteråt hade rötter i Ny demokrati, men inga av dem fick något större genomslag. Den 25 februari 2000 försattes partiet i konkurs. Det politiska experimentet var över.
Vad gjorde Ny demokrati unikt?
Det finns flera saker som gör att Ny demokrati fortfarande diskuteras idag. De förändrade sättet vi ser på politik. De visade att du kan ta dig in i riksdagen snabbt – med rätt tajming, karisma och ett tydligt budskap.
Partiet hade ett underhållningsvärde som tidigare saknats i svensk politik. Deras kampanjer var mer likt marknadsföring än traditionell politik. Även om du inte höll med dem, kunde du inte ignorera dem.
Men de saknade struktur och långsiktighet. Att bygga ett hållbart parti kräver mer än slagord och show – det kräver förankring, organisation och tydlighet. Det var något som Ny demokrati aldrig riktigt fick till.
Ny demokratis roll i svensk politisk historia
Oavsett vad du tycker om Ny demokrati så har de en plats i svensk historia. De banade väg för en ny sorts politisk kommunikation, där känslor och personlighet kunde väga lika tungt som politikens innehåll. De visade också hur svårt det är att hålla ihop ett parti som bygger mer på mediepersonligheter än på ideologisk samsyn.
På sätt och vis var Ny demokrati före sin tid. Idag ser vi fler partier som utmanar den gamla modellen. Men de gjorde också många misstag som andra lärt sig av – både när det gäller innehåll, ledarskap och hur snabbt ett nybildat parti kan rasa ihop.
Trots att det gått många år sedan deras storhetstid, är det fortfarande intressant att blicka tillbaka på ny demokrati.