Vänstersocialistens ilska och högerledarens sömnproblem

Ibland beskrivs demokratins genombrott som en lugn och stillsam uppgörelse. Alla var egentligen för demokrati, men en del var mer försiktiga angående hur övergången skulle gå till. Helt fel är inte en sådan beskrivning. Reformen gick igenom på fredligt, parlamentariskt vis.

Samtidigt fanns missnöje med utgången på både vänster- och högerkanten. Reformen innebar stora eftergifter för högerns krav, ansåg en del. Andra oroade sig för att högern gett efter för mycket. Två av Sveriges mest kända politiker kan illustrera missnöjet när de gav sin syn på demokratins genombrott i stridens slutskede, vänstersocialisten Zeth Höglund i en agitationsskrift, högerledaren Ernst Trygger i sin dagbok. Men varför är Höglund så upprörd och varför har Trygger så svårt att sova?

Höglund: [7/12 blev särskilda utskottets hållning offentlig]

”Den 7 dec. 1918 är i dubbel bemärkelse en svart dag i svensk politisk historia. Då begicks två nesliga dåd, vars skam länge skall vila tung över sina upphovsmän: Sveriges brytning med den ryska arbetarerepubliken [. . .] och den liberal-socialistiska kapitulationen för högern i författningsfrågan.”

Trygger:

”1918 blev ett dåligt år. Jag har ingen ro för författningsändringen, som förföljer mig varje natt. Jag förebrår mig ofta att kanske ej ha visat nog klokhet och fasthet vid denna frågas avgörande; fastän jag vet att utgången blivit densamma i alla fall.”

”Zäta” Höglund och Ernst Trygger stod på motsatta sidor i politiken. Höglund tillhörde den radikala grupp inom Socialdemokraterna som våren 1917 hade brutit sig ur partiet och bildat Sverges Socialdemokratiska Vänsterparti, SSV, senare ombildat till kommunistparti med nära band till Rysslands bolsjeviker med Lenin i spetsen. Socialdemokraterna hade förrått arbetarnas sak genom att behålla monarkin och ge efter för högerns krav, ansåg Höglund. Dessutom hade man tagit avstånd från Ryssland, alla arbetares hemland.

Trygger tillhörde högersidan inom högern, Allmänna valmansförbundet. Han ledde styrkorna i första kammaren som fram till det just fattade riksdagsbeslutet med sin konservativa majoritet hade kunnat stoppa alla lagförslag, tack vare den graderade kommunala rösträtt som nu avskaffats. Så sent som vid den ordinarie riksdagen ett halvår tidigare hade Trygger varnat för massans herravälde som reformen skulle innebära.

I slutskedet hösten 1918 accepterade högern undan för undan demokratin. Däremot var Trygger upprörd för att frågan påskyndats. Att avgöra en författningsfråga på en extrariksdag var inte rimligt, ansåg den konservative Trygger, jurist till yrket. Han tyckte också att partikamraterna varit för tillmötesgående och att ”vissa gripits av klenmodighetens och hopplöshetens förlamande inflytande”. Som vi ser i det inledande citatet från dagboken var han själv inte fri från sådana uppgivna tankar. Ett större motstånd hade varit bra, ”fastän jag vet att utgången blivit densamma i alla fall”.

Den radikala vänster, SSV, som Zeth Höglund tillhörde verkade för en mer omfattande samhällsförändring. När livsmedelsbristen ledde till omfattande protester 1917 och 1918 var vänstersocialisterna aktiva i främsta ledet för att förvandla protesterna till ett samlat uppror. Socialdemokraterna hade emellertid ett bredare stöd och inte minst med hjälp av fackföreningsledningarna utmanövrerades de revolutionära grupperna. När Stockholms socialdemokrater samlades den 14 november var udden var riktad åt två håll. Mötet avvisade både ”en förbenad högerriktning, som kvarsitter i förhistoriska åskådningar och privilegier” eller ”bolsjevistisk-antidemokratiska spekulationer efter mönster från öster”. Måltavlorna kan lika gärna sägas vara högermannen Trygger och vänstermannen Höglund.

Hur gick det då med Tryggers sömnproblem? Vi vet kanske inte hur sömnen blev, men liksom högern i stort anpassade han sig till det nya systemet och lyckades – kanske bättre än vad han själv och hans partikamrater fruktat – att få ett viktigt inflytande också under demokratin. Höglund fortsatte på sitt extremradikala spår i några år. Alltmer kritisk till den kommunistiska politiken lämnade han rörelsen 1924 och blev senare bland annat socialdemokratiskt finansborgarråd i Stockholms stad. Ilskan avtog nog, men han fortsatte att irritera partiledningen med återkommande kritik från vänster.

___________

Torbjörn Nilsson
Professor i historia, Södertörns högskola

Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC

Bildrättigheter: Den vänstra bilden visar Zeth ”Zäta” Höglund 1953, Wikimedia Commons och den högra visar ett porträtt av Ernst Trygger, målad av Ivar Kampke, Wikimedia CommonsCC BY-NC

Hänvisa till artikeln så här: Torbjörn Nilsson, ”Vänstersocialistens ilska och högerledarens sömnproblem”, artikel på Demokrati100.se,  www.demokrati100.se/vanstersocialistens-ilska-och-hogerledarens-somnproblem/ (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).