Rösträttens sånger – de höjde sina röster för att höras

Unison sång kan vara ett effektivt medel för att binda samman individer i en grupp och för upplevelsen av en kollektiv identitet. Detta drog också rösträttskvinnorna nytta av.

I både lokala föreningsmöten med Föreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) och vid de stora internationella kongresserna för rösträtt sjöngs det. Musik och sång blev därmed ett vapen i kampen för rösträtten.

Den som studerar rösträttsrörelsens sånger finner både specialskrivna stycken och översättningar av amerikanska populära sånger. Sångerna skrevs av såväl män som kvinnor. Exempelvis tonsatte den berömde tonsättaren Hugo Alfvén en text om åtta strofer av socialdemokraten och författaren Karl Gustav Ossianilsson, ”Kvinnornas lösen”. Det var en uttrycksfull appell för samling och handling som i Alfvéns händer fick en likaledes kraftfull musikalisk utformning.

Det mest ambitiösa stycket skrivet för den svenska rösträttsrörelsen är dock den kantat för damkör, orkester och två solister som tonsättaren och pionjären Elfrida Andrée komponerade till en text av historikern Sigrid Leijonhufvud.

Båda kompositionerna framfördes med Elsa Stenhammars damkör vid den 6:e internationella kvinnliga rösträttskongressen i juni 1911 i Stockholm. Vid sidan av dessa fanns ett antal samlingssånger, ofta med marschkaraktär och uppfordrande textinnehåll, som spreds bland rösträttskvinnorna. I övrigt verkar rösträttsrörelsen ha använt sig av likartade melodityper och språklig retorik som tidens andra folkrörelser (nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och väckelserörelsen).

Sångtexterna bidrog till att understryka rörelsens ideal och mål. Retoriken i texterna betonade inte sällan kvinnors roll som medborgare, hoppet om en ljusare framtid, kvinnornas stridbarhet för sin rätt och deras fosterländska plikt, tålamodets dygd, samt att enigheten i rösträttsfrågan gick över klassgränserna.

Sång en del av gemenskapen

Det var inte bara rösträttssånger som framfördes vid lokalföreningarnas träffar – det musicerades även för underhållning. För att lyfta den fosterländska andan sjöngs unisont sånger som ”Du gamla, du fria”, även om musikens betydelse i de enskilda lokalföreningarna förstås varierade beroende på medlemmarnas förmågor och intressen.

I det svenska språket har ordet röst dubbel betydelse: dels stämma/talorgan, dels ställningstagande till exempel vid val. Denna dubbelhet anspelas i ett protokoll från FKPR i Gävle, där mötena ofta inleddes eller avslutades med en sång. När den nya samlingssången ”Genom världen, hör, det klingar” sjungits antecknar Sigrid Hofrén i mötesprotokollet:

Att sången sjöngs med känsla och öfvertygelse af de röstbegåfvade men rösträttslösa kvinnorna bevittnades af den i telefonen lyssnande författaren [Mauritz Sterner], som omedelbart hyllades med ett fyrfaldigt lefve.

Sånger om rösträttskvinnorna

Att kravet på rösträtt också för kvinnor var ett omtalat ämne i det sociala livet vittnar även texterna till tidens populära revyer och kupletter om, där det halvt ironiskt skämtas om den nya mansrollen och svårigheterna med att vara man i dessa tider. Emil Norlander, författare till kända slagdängor som ”Den gula paviljongen” och ”Amanda Lundbom” tog redan 1908 upp rösträttsfrågan i sin nyårsrevy. Han lät damerna på scen anspela på en klassisk kvinnlig strategi när de sjöng:

Få vi inte rösträtt,
så få ni ingen mat,
få vi inte rösträtt,
blir intet kärleksprat.

Marita Rhedin, fil.dr i musikvetenskap, Göteborgs universitet

Läs mer:


Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC

Bildrättigheter: Bilden är ett kollage med bilder från Iduns kongressnummer, juni 1911. Bakgrunden visar noter till ”Kvinnornas lösen” för unison kör och piano, text av K G Ossianilsson, musik av Hugo Alfvén. I den vänstra cirkeln är det en kör som övar rösträttssånger och till höger Elfrida Andreé vid orgeln. Källa: KvinnSam/Göteborgs universitetsbibliotek. Gå till bildkällan.

Hänvisa till artikeln så här: Marita Rhedin, ”Rösträttens sånger – de höjde sina röster för att höras”, artikel på Demokrati100.se, www.demokrati100.se/rostrattens-sanger-de-hojde-sina-roster-for-att-horas/ (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).

Om Marita Rhedin

Marita Rhedin är fil.dr i musikvetenskap vid Göteborgs universitet. Hennes forskning rör frågor om musik, text, röst och sceniskt uttryck relaterat till samhällsfrågor. Projektet "Rösträttens sånger" handlar om musikens roll i kampen för kvinnors rösträtt.

Visa alla artiklar av Marita Rhedin