På väg mot rösträtten

Kvinnan med cykel heter Nanny Palmkvist. Året är 1892. Vem är hon och vart är hon på väg? Och vad har cykeln med rösträtten att göra?

Striden om rösträtten handlar mycket om debatter i riksdagen, om demonstrationer, namninsamlingar och om artiklar i tidningarna. Stora landstäckande organisationer bildas som Sveriges Allmänna Rösträttsförbund (SARF) och Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). Men det finns också förändringar i vardagen – uppfinningar, nya kommunikationer och nya vanor i det snabbt föränderliga industrisamhället som påskyndade demokratins genombrott.

Då har vi nått fram till Nanny och hennes cykel. Hon arbetar som folkskollärarinna i Helsingborg.

Nanny Palmkvist var aktiv i arbetet för allmän rösträtt, men också starkt engagerad i skolans utveckling. Nu ska hon bege sig på cykel till det första landsomfattande mötet för folkskollärarinnor i Jönköping. Folkskollärarna, både manliga och kvinnliga, skulle få en viktig roll i kampen för demokratin. Resan på 25 mil tog tre dagar och Nanny Palmkvist blev lite försenad till mötet. ”Backarna i Småland var värre än väntat”, förklarade hon efteråt.

Att kvinnor gav sig ut på cykel var inte självklart. En del ansåg att det stred mot kraven på hur de skulle uppföra sig. Risken fanns att kläderna trasslade in sig i hjulen. Och var fysisk ansträngning verkligen kvinnligt? Vår cyklande folkskollärarinna var ganska tidigt ute, trotsande moralistiska invändningar om osedligt trampande. Det hade funnits cyklar i Sverige från 1818, och tillverkning av ”höghjulingar” från 1860-talet. Troligen använde Nanny en modell med luftpumpade däck, något som nyligen hade introducerats i Sverige.

Hur hon hade råd att skaffa sig en cykel vet vi inte, kanske hade hon lånat den. Femton år senare kostade en damcykel ungefär hälften av en lärarinnas årslön. Och priset var säkerligen ännu högre 1891. Liksom andra varor som kunde masstillverkas i fabriker sjönk emellertid priserna. År 1915 fanns 700 000 cyklar i Sverige och utvecklingen rullade på allt snabbare under 1920-talet. Då motsvarade priset – 150 kronor – vad en ko kostade.

Cykelns frammarsch kan alltså knytas både till synen på kvinnans roll och till industrialismens utveckling av fabriksvaror, något som så småningom gjorde den tillgänglig för bredare befolkningsgrupper. Det är där vi hittar dess betydelse för rösträtten. Efter sekelskiftet 1900 kunde vanligt folk cykla till såväl dansbanor och andra nöjen som till möten och andra evenemang. Om man förut hade varit hänvisad till dyra hästskjutsar eller tågresor kunde man nu ta sig dit själv, eller också få skjuts på pakethållaren.

Cykeln kan ses som en befriare för främst landsbygdens folk. Den isolering som tidigare rått i det glest befolkade landet minskade. Det blev naturligt att cykla någon mil för att delta i ett politiskt möte, fackmöte, kyrkligt möte eller sammankomster av annat slag. En effekt blev också att människor i allt större utsträckning gifte sig med någon utanför den egna byn. Världen öppnade sig, kan man kanske säga med en viss överdrift. Valagitatorer kunde resa runt, liksom fackliga organisatörer och frikyrkopredikanter av olika slag, för att värva anhängare till sina respektive läror. Försäljare och föredragshållare kunde nå en större publik.

Inte minst för kvinnorna var den moderna cykeln ett framsteg. En känd amerikansk pionjär för kvinnlig rösträtt, Susan B Anthony (1820–1906), prisade sin kära tvåhjuling:

”Jag anser att den har gjort mer för att frigöra kvinnor än något annat i världen. Cykling ger kvinnor en känsla av frihet och självständighet. Jag står och jublar varje gång jag ser en kvinna cykla förbi. […] Det är sinnebilden av en fri, ohämmad kvinnlighet.”

Alla var ändå inte glada för cyklandet. Den socialdemokratiske redaktören för tidningen Arbetet, Axel Danielsson, hävdade 1890 att cykeln var ett uttryck för borgarklassens lata, icke arbetsamma livsföring. Liksom i fråga om idrotten varnade han för att den skulle dra arbetarna från arbetarrörelsen. Men snarare blev väl resultatet det motsatta. Människor tog sig till folkrörelserna, om än på två hjul.

Torbjörn Nilsson
Professor i historia, Södertörns högskola

_____________

Läs även om den cyklande rösträttsaktivisten Siri Holm här.

Läs mer om Nanny Palmkvist på Henric Bagerius blogg Korsettkriget.

Läs Nanny Palmkvists egen skildring ”Från velocipeden” i Idun år 1892.

Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC

Bildrättigheter: Bilden visar Nanny Palmkvist på cykel publicerad i artikeln ”Några tankar om lämpliga damvelocipedkostymer” i Hjulsport 4:15 (10 augusti 1895). CC BY-NC

Hänvisa till artikeln så här: Torbjörn Nilsson, ”På väg mot rösträtten”, artikel på Demokrati100.se,  www.demokrati100.se/pa-vag-mot-rostratten/ (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).

One Comment on “På väg mot rösträtten”

Comments are closed.