Norrköpingskvinnornas kamp för politisk rösträtt

Bilden visar ett rutnät över staden Norrköping år 1913.

Frågan om kvinnans politiska rösträtt aktualiserades tidigt i Norrköping. Redan i slutet av 1800-talet och i början av det nya seklet anordnades flera föredrag och samkväm, men det var först hösten 1903 som en Norrköpingsavdelning bildades av Föreningen för kvinnans politiska rösträtt.

Via upprop i lokaltidningarna uppmanades intresserade kvinnor att engagera sig i den nybildade föreningen:

”Det mest betydelsefulla hjälpmedel kvinnorna kunna erhålla i arbetet för sitt eget och samhällets bästa är den politiska rösträtten. Utan den kunna kvinnorna föga uträtta – när icke makt åtföljer den goda viljan, är arbetet ofta tillspillogifvet.”

De Norrköpingskvinnor som startade kampen för rösträtt var fröken Hilma Söderberg (ordförande), skolföreståndarinnan Aurore Pihl (vice ordförande), Maria Ahlander (kassaförvaltare), telegrafisten Maria Fogelqvist (sekreterare), lärarinnorna Elisabeth Lindeberg och Anna Sondén, fröken Anna Karlsson och fruarna Maria Nordenson och Emilia Linde. Medlemmarna var främst liberala kvinnor från de övre sociala skikten.

Föreningen vädjade kontinuerligt till Norrköpingsborna i annonser och flygblad. Lokalpressen ställde sig positiv och allt fler kvinnor visade intresse för verksamheten. Antalet medlemmar steg inledningsvis snabbt. Från hundratalet engagerade 1904 till 346 två år senare, mycket tack vare centralstyrelsens årsmöte i Norrköping som satte kvinnlig rösträtt på den lokala politiska agendan. De följande åren låg antalet medlemmar på mellan 150 och 200.

Mötena hade ofta formen av samkväm med sång och musik, föredrag av ordföranden eller annan styrelsemedlem, ibland någon inbjuden föredragshållare. Den första var historikern, författaren och rösträttsaktivisten Lydia Wahlström, som i januari 1904 talade över ämnet ”Bör det offentliga lifvet längre undvara kvinnor?”. Under valår arrangerades offentliga diskussions- och opinionsmöten.

Det var inte enkelt att få kvinnor att organisera sig i arbetarstaden Norrköping, särskilt inte de hårt arbetande kvinnorna inom textilindustrin. Ordförande Hilma Söderberg höll vid flera tillfällen föredrag för olika kvinnogrupper vid fabrikerna, om aktuella kvinnofrågor, särskilt rösträttsfrågan.

Kvinnors deltagande i politiken

Rösträttsföreningen arbetade kontinuerligt för kvinnors deltagande i de kommunala valen. Inför valet till stadsfullmäktige 1906 blev föreningen kontaktad av frisinnade liberala valmansföreningen, arbetareföreningen och arbetarekommunen. Kunde de tänka sig att samarbeta? Föreningen undanbad sig organiserat samarbete med hänvisning till att:

”Vi vilja ha representanter, som hålla rättfärdighetens princip högre än den ekonomiska fördelens, som vilja taga bort orättvisor och aflyfta bördor, som älska sitt fosterland och erkänna sin förpliktelse mot detsamma och som ej anse – som ’efterblifna’, dem som med glädje bära det kristna namnet.”

Nej, Norrköpingskvinnorna borde visa styrka och handla efter egen övertygelse, även om det kunde medföra tillfälliga motgångar. Viktigt var också att de kvinnor som hade möjligheten utnyttjade sin rösträtt i kommunalvalen, det vill säga. det fåtal som klassades som myndiga, ogifta och hade egna inkomster eller förmögenhet. Annars skulle rösträttsmotståndarna få vatten på sin kvarn: ”Hvarför begära Ni politisk rösträtt, då Ni ej begagna den kommunala, som Ni länge haft?”

Samma år samlade föreningen in röster till en masspetition för kvinnors politiska rösträtt och väckte en motion i riksdagen mot mödrars rätt att vara anonym barnaföderska. Barnens rätt till båda föräldrar stod i fokus. Motionen fick stöd av flera föreningar, men avslogs.

Kamp för kvinnor i kommunala styrelser

Rösträttsföreningen drev även frågan om frånvaron av kvinnor inom vissa kommunala styrelser. Inga kvinnliga representanter fanns i exempelvis Norrköpings folkbibliotek, arbetarinstitut, varmbadhus, hantverksförening men inte heller inom fattigvården eller sinnesslöanstalten trots att det inom vård och omsorg var vanligare med kvinnlig representation.

1909 infördes allmän rösträtt, men inte för kvinnor. Inom det kommunala området fick kvinnor visserligen en del utökade rättigheter, som valbarhet till olika kommunala uppdrag. Första Norrköpingskvinna som tog plats i stadsfullmäktige var sömmerskan och handlaren Anna Karlsson, invald 1910 som representant för högern. 

Först tio år senare, när kampen för kvinnans politiska rösträtt äntligen hade vunnits, fick Norrköpingskvinnorna utöva sina politiska rättigheter full ut.

Johan Perwe, författare

Läs också:
Läkaren Anna-Clara Romanus hjälpte utsatta arbetarkvinnor
Läraren Aurore Pihl stred för kvinnors rättigheter


Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC

Bildrättigheter: Bilden visar en karta över Norrköping från 1913. Pihlska skolan, som drevs av rösträttsaktivisten Aurore Pihl, låg på nummer 48 på Norra Promenaden, långt upp till vänster i bild. CC BY-NC

Hänvisa till artikeln så här: Johan Perwe, ”Norrköpingskvinnornas kamp för politisk rösträtt”, artikel på Demokrati100.se, www.demokrati100.se/norrkopingskvinnornas-kamp-for-politisk-rostratt/ (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).

Om Johan Perwe

Johan Perwe är författare och historiker. Han har bland annat skrivit om nazismen och motståndet i Norrköping 1933–1945. Han arbetar som pressansvarig på myndigheten Forum för levande historia.

Visa alla artiklar av Johan Perwe