När kvinnornas röster inte räknades

Tidningsurklipp med texten kvinnornas förbudskongress i stockholm

Med genomförandet av allmän och lika rösträtt år 1921 blev kvinnor och män formellt likställda som politiska medborgare. Ändå könsmärktes valsedlarna år 1922 då den första folkomröstningen genomfördes i Sverige. Varför då och vad säger det om det demokratiska genombrottet?

Vid rösträttsreformen 1921 infördes även folkomröstningar som ett sista led i att göra Sverige till en demokratisk nation. När kvinnor nu skulle få rösträtt uppstod en diskussion om att könsmärka valsedlar. Det vill säga det skulle framgå på valsedlarna vilket kön den röstande hade och att rösterna skulle räknas separat. Inför riksdagsvalet 1921 lade socialdemokraten Arthur Engberg fram en motion om att alla valsedlar i fortsättningen skulle könsmärkas. Motionen avslogs, men könsmärkningen genomfördes i den första folkomröstningen 1922. Hur kommer det sig?

Den första folkomröstningen handlade om alkohol och alkoholpolitiken betraktades som ett manligt område. Vid mitten av 1800-talet infördes reglerande reformer och kommunala bolag för att stävja alkoholkonsumtionen. I kommunalvalen var valsedeln ett medel för att få till stånd lokala veton som kunde stänga ner alkoholförsäljningen. Eftersom det fanns fler kvinnor än män i Sverige var kvinnors rösträtt viktig för nykterhetsrörelsen, som vid 1900-talets början var en stark röst i debatten. En opinionsundersökning 1909 pekade på att 56 procent av befolkningen kunde tänka sig ett alkoholförbud. I riksdagen var cirka 62 procent av ledamöterna nykterister, och där kunde hela 70 procent tänka sig ett totalförbud. Men ett alkoholförbud skulle påverka både landets ekonomi och människors privatliv och behövde därför förankras hos folket.

Alkoholen sågs som männens område

Införandet av den allmänna rösträtten blev nu bekymmersam. Alkoholen ansågs vara männens område och ingenting för kvinnorna, även om de föll offer för mäns alkoholmissbruk. Det så kallade motbokssystemet, som var i bruk på nationell nivå sedan 1919, innebar att människors alkoholkonsumtion ransonerades och reglerades utifrån inkomst, kön, förmögenhet och samhällsposition. Då kvinnors drickande ur moralisk synpunkt ansågs vara mycket värre än mäns, fick enbart ett fåtal kvinnor ha en motbok.

Inför folkomröstningen om alkoholförbudet 1922 blev de här idéerna om kvinnor och alkohol styrande. Om resultatet skulle bli att en majoritet av kvinnorna, men bara en minoritet av männen, skulle säga ja till förbudet, trodde riksdagens ledamöter att det skulle uppstå problem och ilska i den manliga befolkningen. Så uttryckte sig riksdagsledamoten Artur Engberg och även lagutskottet. Det var alltså otänkbart att kvinnors röster skulle få vara utslagsgivande för en lagstiftning som främst rörde män eftersom de tänkte sig att ett förbud då inte skulle få någon legitimitet. Därför ville man könsmärka valsedlarna.

Synen på kvinnan som politisk varelse

Ett närstående ”problem” handlade om synen på kvinnor som politiska medborgare. Kvinnor utmålades som politiskt omogna, okunniga och ointresserade. Vid landstingsvalet 1919 hade hela 81 procent av de röstande kvinnorna gjort det via fullmakt. Detta sågs som ett bevis på deras obenägenhet att rösta och förklarades med brist på kunskaper och vana. Men ny forskning visar att kvinnorna av sina motståndare snarare utmålades på det negativa sättet, vilket i sin tur bidrog till att utestänga kvinnor från valet och politiken. Vid riksdagsvalet 1921 röstade bara cirka 46 procent av kvinnorna och återigen uppstod en debatt om att de svikit sina medborgerliga uppgifter. Däremot talades det inte alls lika högt om att även stora grupper män avstod från att rösta. Kvinnor betraktades helt enkelt inte som medborgerliga jämlikar.

Hur gick det då i folkomröstningen? Resultatet landade till slut i att 51 procent röstade emot förslaget om att införa ett alkoholförbud. Som väntat var det framförallt kvinnor som var förbudsvänliga. Folkomröstningen var ett led i införandet av demokrati, men det demokratiska genombrottet blev motsägelsefullt. Kvinnor skulle få rösta men deras röster hade ännu inte samma värde som mäns, åtminstone inte i folkomröstningen om alkohol 1922.

Åsa Bengtsson,  fil.dr i historia, lektor i utbildningsvetenskap vid Högskolan i Halmstad.

Läs mer:


Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC

Bildrättigheter: Bilden visar ett tidningsklipp från Vita Bandet 1921:7, ”Från förbudskonferensen 1921”. Foto: Åsa Bengtsson.

Hänvisa till artikeln så här: Åsa Bengtsson, ”När kvinnornas röster inte räknades”, artikel på Demokrati100.se, www.demokrati100.se/nar-kvinnornas-roster-inte-raknades/ (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).

Om Åsa Bengtsson

Åsa Bengtsson är fil.dr i historia och lektor i utbildningsvetenskap vid Högskolan i Halmstad.

Visa alla artiklar av Åsa Bengtsson