Kleberg har rätt – och fel om hur rösträttsåret bör firas

REPLIK: Beslutet om rösträtt den 17 december 1918 är en viktig händelse för demokratins genombrott, men inte den enda. Vi ser demokratiseringen som en process och demokratins införande bör därmed även firas under kommande år, skriver Torbjörn Nilsson, professor i historia, Södertörns högskola och Karin Kvist Geverts, utredare Demokrati100.se, Kungliga biblioteket.

Olof Kleberg har med stort engagemang tidigare i år efterlyst satsningar för att uppmärksamma den svenska demokratins genombrott för hundra år sedan. Som medverkande i det av Riksbankens Jubileumsfond (RJ) och Kungl. Biblioteket stödda Demokrati100 är vi tacksamma för allt sådant stöd i arbetet för att lyfta fram demokratins historia.

Det pågår nämligen sedan 2017, av oss och andra, ett omfattande arbete om det som Kleberg önskar sig. Det rör sig såväl om en ständigt utbyggd sajt med folkbildande artiklar, dokument och foton kring demokratins genombrott (Demokrati100.se öppnade i augusti i år), som särskilt utformat skolmaterial (Riksdagen) och forskningsantologier (RJ och Riksdagen).

Demokrati100 har stöd av ett redaktionsråd och ett omfattande nätverk av forskare och representanter för forskningsfinansiärer, arkiv och museer. I redaktionsrådet (Karin Kvist Geverts, Torbjörn Nilsson, Fia Sundevall, Jenny Björkman och Lars M Andersson) diskuteras fortlöpande teman och utformning av artiklar för sajten.

Utgångspunkten är att vi ser demokratiseringen som en process, vilket Kleberg väl också egentligen gör. Det innebär att vi uppmärksammar såväl den kvinnliga rösträtten, som andra avgörande delar av demokratibygget vilka etablerades under dessa år.

Både parlamentarismens säkerställande 1917 och avskaffandet av den ojämlika kommunala rösträtten 17/12 1918 utgjorde förutsättningar för en verklig demokrati.

Det gäller också den allmänna manliga rösträtten, införd genom Arvid Lindmans högerregering 1907–1909. Att olika rösträttshinder även i fortsättningen stoppade var femte väljare från att rösta hör naturligtvis också till historien.

Beslutet den 17 december 1918 var viktigt också för den kvinnliga rösträtten. Riksdagen var extra inkallad för att lösa frågan om statstjänstemännens löner som hade urholkats under krigsåren.

Denna i och för sig viktiga fråga hamnade dock i skuggan för demokratikraven i takt med att oron i Europa tilltog. Tysklands kejsare Wilhelm II tvingades abdikera och en demokratisk republik utropades. Samtidigt verkade såväl revolutionära socialistiska grupper som väpnade högerkårer för sina mål.

I Sverige växte missnöjet utifrån livsmedelsbrist och den konservativa Första kammaren som hade stoppat en rösträttsreform våren 1918.

Riksdagen kunde inte ta ett formellt beslut om kvinnlig rösträtt på en extra inkallad riksdag.

Som grundlagsfråga krävdes det två beslut på ordinarie riksdagar med val till Riksdagens andra kammare däremellan. Vänster och höger enades ändå om att en reform skulle genomföras, med positiva beslut 1919 och 1921.

Många samer och romer som saknade fast bostadsadress kunde därmed inte rösta, något som började förändras först från 1950-talets slut.

Formellt var kvinnlig rösträtt inte införd, men reellt var beslutet som en följd av tidens politiska kultur och inte minst Högerns uppslutning till rätt och traditioner bindande.

Vi ser det inte som motsägande att både lyfta fram innebörden av vad som händer vid olika tillfällen och när reformer formellt beslutas.

  • Både december 1918 och riksdagsbeslutet i januari 1921 med det följande höstvalet är avgörande dagar.
  • Likaså när de första kvinnorna träder in i Riksdagen i januari 1922.
  • Liksom den informella uppgörelsen om parlamentarism mellan kungen och den tillträdande statsministern, liberalen Nils Edén, 1917.

Till historien om demokratins genombrott hör också att vissa grupper stod utanför även efter 1921: interner på fängelser (togs bort 1937), försörjda av fattigvården (1945) och omyndigförklarade (1989).

Därutöver fanns också länge hinder som inte var uttalade i någon lag eller förordning. För att rösta måste man vara folkbokförd i en kommun. Många samer och romer som saknade fast bostadsadress kunde därmed inte rösta, något som började förändras först från 1950-talets slut.

Händelser och längre processer samverkar, strukturer och agerande människor sätter sin prägel på historien.

Vi ägnar oss inte åt att rangordna händelserna, datumen och förloppen utan lägger vår själ och våra kunskaper på att förmedla viktig kunskap och förståelse för demokratins genombrott.

Varje form av engagemang till stöd för denna strävan tar vi med glädje emot.

_____________

Torbjörn Nilsson är professor i historia, Södertörns högskola
Karin Kvist Geverts är utredare Demokrati100.se, Kungliga biblioteket

Debattartikeln är tidigare publicerad på Dagens Arena den 12 november 2018.

Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC

Bildrättigheter: Bilden visar till vänster Karin Kvist Geverts (fotograf Jens Östman) och till höger Torbjörn Nilsson (Foto Santérus förlag). CC BY-NC

Hänvisa till artikeln så här: Karin Kvist Geverts & Torbjörn Nilsson, ”Kleberg har rätt – och fel om hur rösträttsåret bör firas”, artikel på Demokrati100.se,  www.demokrati100.se/kleberg-har-ratt-och-fel-om-hur-rostrattsaret-bor-firas/ (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).