”För Gud, för hem och fosterland!”. Kvinnoföreningen Vita Bandets kamp för rösträtt och nykterhet

Att nykterhetsrörelsen hade stor betydelse för Sveriges demokratisering är väl känt bland de mer historieintresserade. Men att nykterhetsidealet också var en faktor i kampen för kvinnans rösträtt är kanske mindre känt. Den kristna nykterhetsföreningen Vita Bandet var en av de kvinnoföreningar som stred vid fronten för kvinnlig rösträtt i Sverige.

Vid 1800-talets senare del växte flera folkrörelser fram, de flesta på något sätt knutna till demokratifrågan. Nykterhetsrörelsen var en av dessa folkrörelser och fick en nyckelroll genom sina kopplingar till arbetarrörelsen. Vita Bandet var en viktig förening inom nykterhetsrörelsen, men med svagare band till arbetarrörelsen. Till skillnad från andra nykterhetsföreningar leddes Vita Bandet av kvinnor som hade helt andra mål i sikte än bara nykterhet.

Amerikanska WCTU som förebild

Nykterhetsrörelsen i USA var också stark, och det är där grunden finns till Vita bandet i Sverige. Kvinnoföreningar för nykterhet fanns sedan tidigare, men de stängdes ute från den större nykterhetsrörelsen. Kvinnor var oftast inte välkomna vid nykterhetsföreningarnas olika möten, och om de var välkomna var det som åhörare utan chans att föra fram sina åsikter. De amerikanska kvinnorna reagerade under 1870-talet med att organisera protestmarscher som spreds mellan delstaterna.

Denna kvinnorörelse utvecklades så småningom till grundandet 1873 av organisationen Woman’s Christian Temperance Union (WCTU). År 1901 fick organisationen fäste i Sverige, och Vita Bandet grundades som dess svenska gren. Namnet kommer från det vita band som knöts runt armen under Kvinnornas Korståg, dvs de ovan nämnda protestmarscher som gick i USA under 1870-talet. För den svenska Vita Bandet-rörelsen var nykterhetsfrågan den absolut viktigaste till en början, men efter en tid smög sig även andra syften in. Gemensamt med strävan för ett nyktert folk tillkom en sorts folkuppfostran, ett missionsarbete för Vita Bandets kvinnor att utbilda kvinnor och barn till nyktert folkvett. Sammanlänkat med nykterhetsidealet och viljan till ett spritförbud blev den kvinnliga rösträttsfrågan viktig.

Kampanjen för kvinnlig rösträtt

I Vita Bandets Tidsskrift blir åsikterna i rösträttsfrågan tydliga. I samband med den stora nationella namninsamlingen för kvinnlig rösträtt 1913 skriver man att det är varje föreningsmedlems plikt att skriva under. Vitbandisterna anses ha ännu tyngre skäl än andra kvinnor att försöka främja rösträtten. En sådan ger liksom valbarhet till politiska poster större möjlighet att uppnå föreningens olika mål:

[… ] ty vilka böra främst träda fram och kräva medverkan och medansvar i sitt lands angelägenheter om icke de, som äro villiga att offra sin personlighets bästa krafter ”för Gud, för hem och fosterland”! (Vita Bandets Tidskrift, 5/1913).

I citatet belyses fördelen med övertygade kristna kvinnor i kvinnokampen. För vem skulle väl passa bättre när det handlar om ansvar för landet i politiska sammanhang, än de som sätter det kristna idealet först, före sin personliga vinning?

I en ledare, också från 1913, ger tidskriftens redaktör Gerda Meyerson flera argument till varför kvinnlig rösträtt är en nyckel i föreningens arbete. Under rubriken “Den kristna kvinnans medborgaransvar” skriver hon om hur viljan att delta i beslut för sitt lands bästa är helt och hållet förenligt med den kristna ödmjukheten. Och eftersom vitbandisterna strider för nykterhet och kristen sedlighet, borde detta medborgaransvar vara självklart.

Senare samma år publicerar tidskriften också en uppmaning från Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), att bidra till namninsamlingen för kvinnorösträtten. Artikeln tar upp fler argument än vad Vita Bandet självt tidigare tagit upp i tidskriften. LKPR anser att det inte längre finns några giltiga argument mot att kvinnor ska ha samma rätt som männen att göra sin röst hörd genom politiska val. De skriver också att det är till medborgarnas bästa om både kvinnor och mäns intressen representeras i politiken. Artikeln avslutas med uppmaningen:

Varje kvinna, som vill sitt lands väl, sitt köns höjande och släktens välfärd, bör därför med sitt namn underskriva kvinnans opinionsyttring för politisk rätt och valbarhet. (Vita Bandets Tidskrift, 9/1913)

Om det inte varit tydligt för medlemmarna innan denna publicering, finns det knappast något tvivel kvar om vilket ställning Vita Bandet tar i frågan om kvinnans rösträtt.

Men alla inom föreningen var trots allt inte överens i rösträttsfrågan, även om föreningens ledning på många sätt varit tydlig. I en insändare från samma år tillkännager några som själva kallar sig ”gammalmodiga vitbandister” att de inte håller med i rösträttsfrågan, och därmed inte vill skriva underl namninsamlingen som pågår.

Svaret på denna insändare är otvetydigt. Kvinnoröströttskampen är en självklar del av Vita Bandets syften, och att varje medlem därför bör uppge sitt namn. Tidskriften menar att Vita Bandet genom sin närvaro i kampen ska kunna påverka de andra inom kvinnorörelsen för de syften Vita Bandet själv förespråkar. Kanske författaren tystar det sista tvivel som fanns hos föreningens medlemmar, med sina kraftiga avslutningsord:

Ty Sveriges kvinnor tåga just nu fram, i ”täta otrygga leder”. Och jag frågar mig själv, som jag frågar Er: Vilkas plikt är det nu att främst av alla vara på sin plats i leden, att göra allt vad i deras förmåga står för att genomsyra hela rörelsen med sina ideér, att vinna största möjliga inflytande över rösträttshären för att nu och allt framgent kunna leda den i god riktning? – Jo, det är naturligtvis främst deras plikt, som tagit till sitt motto: ”För Gud, för hem och fosterland!” (Vita Bandets Tidskrift, 6/1913)

Ellen Ceder, student i historia vid Södertörns högskola

Läs även:
Åsa Bengtsson, Nyktra Kvinnor. Folkbildare, företagare och politiska aktörer: Vita bandet 1900–1930, 2011.


Artikeln har tillkommit inom master-/magisterkursen Att kommunicera vetenskap vid institutionen Historia och samtidsstudier vid Södertörns högskola, hösten 2018, under ledning av Torbjörn Nilsson. De andra artiklarna handlar om kvinnokonferensen, samerna, och arkeologin och demokratin.

Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC

Bildrättigheter: Bilden visar framsidan på Vita Bandets porträttalbum från 1911. Bild: Göteborgs universitetsbibliotekCC BY-NC

Hänvisa till artikeln så här: Ellen Ceder, ”`För Gud, för hem och fosterland!`. Kvinnoföreningen Vita Bandets kamp för rösträtt och nykterhet”, artikel på Demokrati100.se, www.demokrati100.se/for-gud-for-hem-och-fosterland/ (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).

Om Ellen Ceder

Ellen Ceder är student i historia vid Södertörns högskola.

Visa alla artiklar av Ellen Ceder