Att ge stöd eller inte? Kvinnokonferensen i Stockholmspolitiken 1910

Aftonen den 17 oktober 1910 samlas Stockholms stadsfullmäktige för att rösta. På bordet ligger en ansökan om ekonomiskt stöd från Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR. Föreningen ska arrangera en internationell konferens i Stockholm juni 1911. Totalt 22 länder ska sända delegater. Då Stockholms stad tidigare skjutit till bidrag vid liknande konferenser ansöker LKPR nu om 3 000 kronor som stöd.

Ärendet har redan behandlats i ett beredningsutskott. Utskottet vill avslå ansökan. Man anser att staden inte bör skänka några pengar till kvinnokonferensen. Två argument anges:

1. LKPR är en politisk förening med ett politiskt mål. Stadsfullmäktige stödjer av princip inte föreningar som ”bedriver politisk propaganda”.

2. Sparsamhetsskäl, staden kommer inte att ha råd att stödja det ökande antalet konferenser. Bäst att säga nej nu så att inte framtida ansökningar inkommer.

Palmgren och Månsson

Avslaget väcker debatt. De två argumenten behöver bemötas. Valfrid Palmgren och Gertrud Månsson begär båda ordet. De är Stockholms stadsfullmäktiges första kvinnliga representanter. Året innan, 1909, har lagarna ändrats. Kommunerna har nu för första gången öppnats som en verklig politisk plattform för kvinnor.

Valfrid Palmgren är född i ett borgerligt hem. Hennes far K.E. Palmgren hade öppnat Europas första samskola där pojkar och flickor studerade tillsammans. Palmgren kommer efter studier på sin fars skola och vid Uppsala universitet att börja arbeta vid Kungliga biblioteket och driva utvecklingen av folkbiblioteken. 1909 blir hon invald i stadsfullmäktige för högern, det vill säga Allmänna valmansförbundet, AVF.

Gertrud Månsson kommer från ett arbetarhem. Redan 1882 var hon med att starta en kvinnoklubb inom det Socialdemokratiska arbetarpartiet, SAP, som hon nu representerar i stadsfullmäktige. Hon är också aktiv i kvinnofackföreningar.

Bild: Gertrud Månsson bakom disken i hennes lysolje- och bosättningsaffär i Vasastaden i Stockholm. Fotografi av A. Blomberg för tidningen Idun 1910.

Politiskt men inte partipolitiskt

Båda kvinnorna tar till orda i debatten. Palmgren och Månsson vänder sig mot beredningsutskottets invändning om LKPR och politik. Ja, rösträttsfrågan är politisk men den är inte partipolitisk. LKPR är inte partipolitiskt. Palmgren pekar på att LKPR har medlemmar ifrån alla politiska partier, de arbetar utifrån ett ”social-politisk-kulturellt syfte” precis som nykterhetsrörelsen eller fredsrörelsen. De båda kvinnliga ledamöterna kan själva ses som ett exempel på denna partiöverskridande ambition, med sina olika partitillhörigheter.

Beredningsutskottets invändning om att konferensen är politisk kan alltså inte gillas. När Palmgren och Månsson insisterar på att LKPR är partipolitiskt obundet följer de föreningens officiella linje. Vid LKPR:s grundande 1902 var man tydlig med att föreningen inte skulle vara knuten till partipolitik.

Sådan är LKPR:s hållning i oktober 1910 när stadsfullmäktige ska rösta ja eller nej till stödet. I juni 1911 kommer dock denna hållning att prövas. Det nya proportionella valsystemet ska nu användas. Det är inte längre individer man röstar på, utan partier. Förändringen påverkar LKPR. Tidigare hade föreningen stöttat enskilda politiker som var positiva till kvinnlig rösträtt. Nu är det istället partier man tar ställning till. Det finns två partier som har med kvinnlig rösträtt i sina partiprogram, liberalerna och socialdemokraterna. Inom högern finns istället en majoritet emot kvinnlig rösträtt. Under hösten 1911 ska det hållas val. I juni tar LKPR beslutet att bara förorda partier som är för kvinnlig rösträtt. LKPR är inte partipolitiskt, fortsätter man att hävda, men vissa partier kan man inte stödja (alltså högern, AVF). I oktober 1910 vet dock inte Palmgren och Månsson att denna ändring kommer att ske.

Har staden råd?

Beredningsutskottets sparsamhetskrav behöver också bemötas. Talare efter talare går upp för att uttrycka sin ståndpunkt. Carl Harald Lundbergh, försäkringstjänsteman och företagare, menar att om det är någon som kan spara så är det kvinnan. Det var hon som fick hushållskassan att gå ihop. Det var hon som fick en sådan ringa lön att det knappt gick att leva på den. Stadsfullmäktige borde stötta LKPR:s konferens ekonomiskt.

Valfrid Palmgren anser att de internationella gästerna bör mötas av Stockholms gästfrihet. LKPR har sparat, skrapat och skramlat för att få ihop nog pengar till konferensen. De 3 000 kr som ansökan gäller ska användas till att ge de internationella deltagarna ett värdigt mottagande. Utan stöd kommer kvinnorna ha svårt att kunna göra detta. Församlingens herrar bör, ber Palmgren, bortse från att det är en fråga om kvinnor och istället tänka på LKPR som svenskar.

Carl Lindhagen, välkänd kvinnorösträttskämpe och stadens borgmästare, förstår inte varför staden inte skulle ha råd att stå för 3 000 kr. Det kommer gynna staden att få internationella gäster. Och varför ska man tvinga de självförsörjande kvinnorna, med låga löner, att själv betala hela konferensen?

De olika talarnas argument mot kravet på sparsamhet övertygar långt ifrån alla. Man finner LKPR:s insända budget vidlyftig. De 3 000 kronorna tycks vara avsedda för festligheter. Det kan man allt vara utan. Man menar att internationella gäster kan välkomnas genom att staden flaggar för dem, inga pengar behöver skänkas till LKPR för den skull.

Jämn omröstning

Aftonen den 17 oktober är debattens många talare inte ense om hur man ska rösta: för eller mot beredningsutskottets rekommendation. Stämningen är tryckt och orden ibland hårda. ”Gud bevara oss ifrån våra vänner!” utbrister Valfrid Palmgren till en av talarna som säger sig gilla kvinnors rösträtt, men inte vilja skänka några pengar. När den långa debatten når sitt slut finns ingen endräkt. Omröstningen ger en knapp majoritet. 38 röster för beredningsutskottets förslag. 48 röster emot förslaget. Resultatet blir att LKPR beviljas ett anslag på 3 000 kr.

Åtta månader senare, den 12 juni 1911 inleds den fjärde internationella kvinnokonferensen. Platsen är Stockholm. Delegater från 22 länder har kommit för att delta. Och staden flaggar för att välkomna dem.

Lisa-Maria Cambladh, student i historia vid Södertörns högskola

Artikeln har tillkommit inom master-/magisterkursen Att kommunicera vetenskap vid institutionen Historia och samtidsstudier vid Södertörns högskola, hösten 2018, under ledning av Torbjörn Nilsson. De andra artiklarna handlar om nykterhetsrörelsen, samerna, och arkeologin och demokratin.


Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC

Bildrättigheter: Den övre bilden visar Valfrid Palmgren 1910. Fotograf: okänd. Bild: Stockholmskällan. Den nedre bilden visar Gertrud Månsson bakom disken i hennes lysolje- och bosättningsaffär i Vasastaden i Stockholm. Fotografi av A. Blomberg för tidningen Idun 1910. Bild: WikiCommonsCC BY-NC

Hänvisa till artikeln så här: Lisa-Maria Cambladh, ”Att ge stöd eller inte? Kvinnokonferensen i Stockholmspolitiken 1910”, artikel på Demokrati100.se, www.demokrati100.se/att-ge-stod-eller-inte?-kvinnokonferensen-i-stockholmspolitiken-1910/ (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).

Om Lisa-Maria Cambladh

Lisa-Maria Cambladh är student i historia vid Södertörns högskola.

Visa alla artiklar av Lisa-Maria Cambladh